Renault är synonymt med billiga och praktiska bilar som främst ska klara dagisslingan, snarare än Nordslingan . Trots den ödmjuka identiteten har Renault förvånansvärt hög kredibilitet inom motorsport. Segrar i både Formel 1 och Formel E innebär att man vet hur man bygger snabba bilar. Därför erbjuder märket även RS-modeller som ska spegla fransmännens motorsportambitioner.

De som köper en RS-modell av Renault får möjligheten att delta vid RS-dagarna. Detta är ett event som tillåter ägare att testa sina bilar på bana. Högsta Växeln blev inbjudna till Solvalla för att se vad RS-dagarna innebär och vad man som ägare får uppleva.

Dagen började med en promenad runt banan. Lyckligtvis är banan på Solvalla endast 1,4 kilometer lång vilket innebar att jag med min obekvämt dåliga kondition inte var helt död efter promenaden. När det väl var dags för körning stod två bilar till förfogande, en Mégane GT och en Clio RS i full Trophy-mundering.

De första varven gjordes i Mégane  GT som gav ett blandat intryck. Den är absolut inte anpassad för bana vilket märktes på däck, styrning och framförallt bromsar. Efter två varv var det som att ha disktrasor istället för bromsskivor vilket inte ökade förtroendet för bilen. Samtidigt har Mégane GT fyrhjulsstyrning vilket var mycket uppskattat vid hårnålar. Det bestående intrycket blev att bilen inte hör  hemma på  en bana, men sett till dess ursprungliga ändamål gjorde den faktiskt helt okej ifrån sig.

Efter att ha pulveriserat bromsarna på Mégane var det dags för Clio RS. Denna vagn är betydligt mer lämpad för bankörning och passar riktigt bra på en tight bana som Solvalla. Clio har till skillnad från Mégane, ett ypperligt chassi, rediga bromsar och en motor vars varv går lika fria som George Zimmerman.

Bäst av allt var Akrapovič-avgassystemet som smällde lika högt som en rysk bombräd i Georgien. Den lilla bilen var ypperlig att köra och framförallt lätt att hantera. Även om man lätt grottade ned sig i den konstanta jakten på perfekta bromspunkter och optimala spårval, gick det inte att komma ifrån hur speciellt det var att få bränna gummi i ett område vanligen avsett för hästsport.

Körningen i sig var faktiskt inte hela grejen. Sanningen är den att atmosfären på plats var en unik upplevelse. De som wardhade med sig egna bilar utstrålade verkligen lycka och intresse. Det delades historier, erfarenheter och tändstift konstant. När dagen var över tror jag inte någon var besviken. Äger du en RS-modell från Renault skulle jag vilja påstå att detta event är ett måste. Nästa tillfälle är på Gelleråsen och jag gissar att det kommer att bli lika trevligt då med.

Redaktionens Prius-expert. Jag tillbringar lika mycket tid bakom ratten som vid skolbänken, varav förarsätet är platsen jag föredrar.